månadsarkiv: februari 2020

Ofrivillig sovmorgon

Kom nu ihåg att jag älskar Henrik och att han är den mest ordningsamma person jag levt med. Han är mannen med koll – han gillar struktur och han, precis som jag, går gärna upp tidigt för att få en lugn morgon innan det bär av till jobb. Vi tränar gärna på morgonen, äter vår gröt tillsammans och pratar om vad vi planerat för dagen. Kanske skrattar vi åt nattens konstiga drömmar eller gnäller lite över vädret som väckt oss. Vi har en bra rutin helt enkelt.

Idag lärde vi dock oss att den som ätit starka smärtstillande (i detta fall Henrik) inte ska vara ansvarig för att sätta larm för nästkommande dag. Min klocka ringde som vanligt 05.30 men vi hade ju bestämt att det fick bli en träningsfri morgon då vi båda är lite förkylda. Så jag stängde av, vände mig om och såg fram emot 30 minuter till i den varma goa sängen.

07.15 vaknade jag och tänkte att det varit en väldigt go halvtimme.. 

Om jag vaknade snabbt när jag såg tiden? Jupp.

Om jag väckte Henrik snabbt? Jupp.

Om vi båda var lite sena till jobbet? Jupp.

Haha, alltså så tokigt det blev. Men idag känner vi oss båda utvilade, friskare och gladare. 
Kanske var nyttigt med lite sovmorgon trots allt 😉

Kall dag på jobbet

Ibland hänger inte inomhusklimatet på jobb med i temperatursvängarna där ute i verkligheten. Idag var en sån dag. Herre min skapare vad jag frö. Två filtar och en stor kopp te var väl det som räddade mig även om händerna aldrig riktigt fick upp värmen. Det är något med att skriva som gör att blodet inte vill komma ut helt verkar det som. Eller så blir blodet så kylt av den kalla handen att det inte gör någon skillnad vad man gör. För den varma muggen värmde ju såklart insidan av handen, men utsidan så att säga? Iskalla!

Hoppas det blir bättre i veckan. För vädret ska ju vara det samma om vi ska tro på prognoserna. Regn regn och regn. Grått, blött och kallt. Brrrr.

Får bli att ha varmare kläder med sig till kontoret tills den här icke-vintern är över. Jag hanterar inte kyla så bra. Eller värme för den delen. Beror ju såklart på situationen men på jobb vill jag ha det lagom. Lagom för att kunna stå och jobba utan att frysa om tårna och lagom för att kunna sitta utan att få värmeslag av solen som ligger på. Men ja, solen – den har vi ju inte sett på ett tag så det kanske inte är ett bekymmer i nuläget.. 

 

 

Så trött!

De här stormarna gör mig så trött. Som att all energi liksom – ja sveps bort. Jag orkar inget. Vill inget. Kan inget. Nä, det är ju inte sant. Jag kan mycket. Men det tar emot! Det tar emot så otroligt mycket. Sen hjälper inte min feber till såklart. Vore vist att stanna hemma och kurera sig men nej – jag kör på som vanligt och hoppas att jag ska lyckas få energi genom att göra något. Träffa folk, göra ett jobb, prata med kunder och leta upp sätt att fixa saker.

Det går sådär kan jag avslöja. FÖR JAG ÄR SÅ TRÖTT!

Nu får det gärna bli lite vår. Eller åtminstone lite sol utan storm, några dagar med möjlighet att gå ut och få luft utan att flyga bort. Stormar alltså – de fu*kar upp hela systemet för mig.

Jag låg ju dålig hela helgen (också) och ville bara ha en timme med sol. En timme utan blåst och regn. En timme att ligga ute och ladda batterierna. En timme med solljus för att kicka igång kroppen med D-vitaminer. Men nej. Det blev ju inte så tyvärr. Varken torsdagen, fredagen, lördagen ELLER söndagen bjöd på väder som gick att njuta av utan regnkläder med vindskydd. Mindre kul att ligga i en solsäng och sova då liksom.

Men vi fick en fin ny lampa iaf. För när solen uteblev åkte vi till IKEA istället. Lampa och ramar, hylla och doftljus. Och halkskydd till våra mattor. Väldigt vuxna saker att köpa en lördag. 

Bilden kan innehålla: växt, tabell, vardagsrum och inomhus

Att febern sen ökade markant på söndagen behöver vi inte prata om mer. Eller att den fortfarande är närvarande, Pratar vi inte om den kanske den försvinner?

 

Jakten på den perfekta koppen

Henrik hittade otroligt fina koppar på nätet för ett tag sedan. på rea dessutom. Som hittat! Vita och blå, från NewPort så det är kvalitet. Och ja, de såg perfekta ut för våra koppar kaffe.

Sen fick vi hem dom och.. Kopparna var enorma!

Jag gillar kaffe. Henrik gillar kaffe. Men de här muggarna var liiite för stora för att kalla kaffekopp. Temugg kanske. Eventuellt kruka för växter haha. ja ni fattar, de var stora. Funkar finfint att dricka ur och ja, vi använder dom till kaffe. Men jakten på de perfekta kopparna fortsätter alltså.

Bildresultat för vit blå kaffekopp

Jag vill ha fina koppar som andas dåtid. Lantlig romantik utan dramatik typ. Och så får de gärna inte kosta en halv förmögenhet som många av de fina gör. HUR kan en kopp kosta över 500 spänn? Jag förstår inte! Eller jo, såklart jag förstår. Handarbete ska kosta, Men nej. Jag ska kunna dricka ur min kopp utan att vara rädd att förstöra den.

Bildresultat för vit blå kaffekopp

Så jakten på den perfekta koppen fortsätter. Dagens i-landsproblem deluxe. Men såna får man ha ibland 😉 Och det verkar finnas en del olika ute i varuhusen – det blir väl så varje vår att folk vill ha skira ljusa färger i hemmen efter vinterns mörker och lite tyngre färger. Att bryta det röda från julen mot ljusa blåa och gröna toner, kanske tillsammans med lite gult och rosa när påsken närmar sig. Jag är ju sån iaf, jag skulle gärna byta ut porslin och dekoration efter årstiderna. Men vem har ork och ekonomi för sånt? Och inte helt PK ur miljösynpunkt kanske hehe. 

Bildresultat för vit blå kaffekopp

Sååååå fina <3 

Alla hjärtans dag

Efter helgen med tanterna blev jag lite trött. Trött i huvudet och trött i kroppen. Som att bacillerna skulle ta över och liksom drämma ner mig i skosulorna. Tre dagar höll jag borta dom men sen i onsdags kväll fick jag se mig besegrad. Yeay liksom. 

Så torsdagen och fredagen spenderades mestadels i vågrätt läge i soffan. Kul! Nej inte direkt. Det är så tråkigt att vara så sjuk att man har noll ork men inte så dålig att man sover hela tiden. Det mellansjuka helt enkelt. Dötrist. 

Tråkigast var nog att jag fick avboka bordet som jag fixat som överraskning till Henrik och mig. Det fick bli hemmagjorda piroger och giro i soffan istället. Fantastisk mysigt och härlig faktiskt. Mycket mysigare och mer intimt än middag på lokal. Sen var det ju gött att få sitta i morgonrock och mystofflor istället för tajt klänning och höga klackar – det måste jag ju erkänna.

Idag mår jag bättre. Skallen är nästan i fas och jag snuvar bara lite lite. Förhoppningsvis går detta över nu och jag blir fit for fight snabbt. Jag hatar att vara dålig. 

En helg med tanterna

Mina tanter är de bästa tanterna, bara så ni vet.

Det är liksom så lätt att vara glad med ett gäng som är precis lika tokiga, konstiga, spontana, galna och knäppa som en själv. Kanske därför jag och Karin varit vänner i nästan 20 år.. Det är inte dåligt eller hur?

Att gå upp tidigt och träna när de andra sover är en utmaning – jag var så trött men samtidigt så pepp på att få röra mig lite, dagarna innan vi åkte var jag i en liten dipp och orkade helt enkelt inte fokusera på träningen. Istället fick det bli fokus på bra mat så jag inte skulle totalt fnatt på mig själv.

Själva gymmet är ju inte så stort på Tylösand men det viktigaste finns ju – en matta. Jag hade (som alltid) mina yoga/träningsband med mig så jag kunde köra i princip samma övningar som hemma. Dock fegade jag med hantlarna för ja, det är förkylningstider och jag gillar inte att röra saker andra haft i sina potentiellt smutsiga händer.

Både första och andra kvällen hade vi bokat 3-rätters supé. Det är ju gött att bara glida ner, sätta sig, få maten framdukad och gott vin som passar till varje rätt. På fredagen var det helt magiskt god mat, lördagen var de lite förvirrade och ville servera mig fisk 2 gånger. Tack men nej tack. Till sist blev det ju bra men jag fick en sån dumpning av något så efter desserten fick jag snällt smyga upp på rummet och lägga mig en stund. Voine voine alltså. Det illamåendet är inte att leka med. Men jag var iaf snygg på middagen 😀

Och så badades det en hel del såklart. Jag vågade bada kallbad! Det var ju jättegött! Haha, att jag inte lyssnat på folk som sagt det innan. Förra året försökte Henrik få i mig men nej – jag vägrade. Så korkat haha. Tur att vi ska dit nästa månad så jag får visa hur modig jag är. För jo, jag kände mig modig och stark när jag vågade.  Krävs nog att jag får göra som nu – frysa av den kalla luften, sätta mig i bastu, bli varm så jag får krupp och då hoppa ner i plasket. DÅ var det skönt. Får väl försöka återskapa det när jag är där med Henrik <3 

 

Ge mig sol

Januari har varit väldigt mörkt och väldigt blött. Det har regnat och regnat. Och regnat lite till. Ån genom byn är en flod som svämmar över på alla möjliga och omöjliga ställen. Det har varit så tungt. Så otroligt tungt. Allt. Allt blir så mycket tyngre och jobbigare när solen inte visar sig. När vintermånaderna inte ger snö och vitt fluff utan bara grått och mörkt regn. Och en massa vind. Att då följa en massa folk på instagram som bor långt upp i norr där vintern bäddat in byarna i ett vitt fluff utan dess like är kanske lite självplågeri. Avund är ett ord som används mycket den här vintern. Kanske får vi inte uppleva snö denna vintern men då kanske vi får ta oss i kragen och åka norrut nästa vinter för att få lite av det där vita fina. 

Sen att jag fryser och är usel på att hantera vintern, eller stå på skidor – det är en annan sak. När vi drömmer om en vit vinter kan vi drömma om en vinter där jag kan hantera den haha.

Idag skiner solen. Det är moln på himlen som försöker ta över men just nu vinner solen.Den värmer upp hela byggnaden. Värmer upp själen. Värmer upp humöret. Och det är så otroligt fantastiskt att tänka på hur mycket bättre vi mår av något så vanligt som solsken.

natur horisont ljus moln himmel solsken Sol solljus atmosfär sommar dagtid stackmoln blå värme moln dag meteorologiska fenomen jordens atmosfär

Det behövs inte mycket här uppe i norr. Där det är mörkt och kallt. Lite solsken så ler folk. Vi blir varma och goa. Och plötsligt känns även det jobbiga mindre tufft. 

Inte som planerat

Helgen skulle innehålla cykelfix (mina nya pedaler har kommit), en del tid på cykeln för att prova nya kläderna och öva på att ja, inte ramla i princip. Jag är vass på att klicka loss mina skor när jag sitter inomhus. Ute.. Det verkar vara en helt annan sak enligt de lärda. Så jag vill öva lite innan jag försöker mig på rundan till jobb och den eventuella smärtan och skammen av att inte lyckas lossa vid jobb och då falla…

Helgen skulle dessutom fyllas på med sånt som inte är så kul i stunden men så gött efter – städning deluxe och då skulle vi också ta ner det sista av julen. Trist men det är nog dags så här i februari haha.

Istället kom mensen. Med mer smärta än någonsin vill jag påstå. Och därmed en rejäl dos citodon som slog ut mig totalt. Fy fn vad jag mår illa av tabletterna när dosen måste maxas så här. 

Orkade ändå följa med och storhandla på fm idag. Men nej, det gör jag inte om med det måendet. No way. 

Så helgen blev inte som planerat. Men den var fin ändå. För vi var tillsammans. Och då är jag nöjd oavsett.