månadsarkiv: januari 2020

Så blir själarna en och samma

Jag kan se oss springa där. Över ängen. Blommor och grönt överallt. 

Solen skiner. Himlen är så där magiskt blå.

Små lätta moln glider tyst förbi utan att göra så mycket mer än att existera.

Bildresultat för grönskande äng

Vi skattar så det gör ont i kinderna. 

Omfamnar varandra. 

Snurrar runt runt runt.

Faller ner i gräset. Ser små nyckelpigor som nyfiket funderar på vad tusan som ramlade ner från himlen.

Vi skrattar. Ligger där på rygg i gräset. Tittar upp på himlen. Känner solens strålar som värmer. 

Du rullar runt, lägger dig på sidan. Jag vänder mig mot dig.

Dina ögon är ju så vackra att ängen och solen bleknar i jämförelse. 

Ditt leende värmer mig inifrån och ut. Får varje cell i kroppen att smälta.

Bildresultat för blomsteräng

Fjärilarna flyger runt. Det kvittrar en fågel i fjärran. Molnen fortsätter sin tysta färd över oss.

Inget kan skada oss här. Inget kan gå sönder.

Här på vår äng. Vår blomsteräng. Där vi tidigare kämpade oss fram i leran. 

Där är det så vackert nu. 

Leråkern är under oss. Vi är över problemen som fanns. 

Och vi vilar på en grönskande kärlek som bara växer och växer.

Med tysta små moln som inte kan göra oss något ont. 

Bildresultat för blå himmel med moln

 

Lugnet

Det går ju i ett det där livet. 

Det är så mycket som ska hinnas med.

Snabbt rusar det fram.

Det gäller att spara på guldstunderna. 

Att inte låta sig förloras i det mörka som är vår nutid. 

Våga utmana

Jag känner att jag stagnerat lite i min träning här hemma. Det är så skönt att ha ett hemmagym med vikter, matta och allt som behövs för att ge kroppen en ordentlig genomkörare. Senast köpte jag dessutom viktband som jag har på anklarna och handlederna – det blir väldigt mycket jobbigare har jag märkt. Men ja, nu vill jag hitta ett sätt att chocka kroppen så den kickar igång igen. 

Bilden kan innehålla: en eller flera personer och närbild

Köpte därför nya cykelkläder och pedaler på nätet nu i veckan. Med bra ben- & knävärmare och pedaler för mina cykelskor så hoppas jag kunna 1) köra igång säsongen tidigare och 2) inte få så ont i mina knän när jag cyklar. Att komma igång med den typen av träning vore såååå gött. Att cykla till och från jobbet ger ju kroppen en konditionsutmaning på 55 + 45 minuter (jo det tar längre tid att cykla till jobbet – det går ju uppför HELA TIDEN) och det känns i kropp och själ kan jag lova. Det är jobbigt. Det är svettigt. Jag svär en hel del. Men fy så gött jag mår sen. Det är ju ren eufori! Endorfinerna är fina grejer. Hoppas allt kommer snart så jag kan prova! Kommer ju säkert ramla en massa inledningsvis – jag får ha en plan helt enkelt. Tänker att om en fot inte är fast i pedalen när jag cyklar inne i områden med korsningar och annat dret så borde det ju gå? Bara vara helt fast på landsväg och vid raksträckor. Borde gå. Kommer gå. Måste gå. 

Bilden kan innehålla: Cecilia Bergström, som ler, glasögon och utomhus

Sen har vi pratat om att köpa hem en motionscykel till Henrik och en spincykel till mig. Jag gillar inte motionscyklar – det ska vara en modell där jag kan jobba med hela benet och nä, det upplever jag inte att jag kan med den typen av cykel – tyvärr. Men en spincykel – det vore en dröm just nu. Konstig sak att längta efter kanske..

Har dessutom planerat att börja med pilates. Eller yoga. Eller nej, det är nog en kombination av de båda? Jag ska prova, se om jag gillar det eller får spatt haha. Lite variation helt enkelt. Det kommer kroppen må bra av (till slut, den kommer nog hata mig inledningsvis mouahahaha).

 

Den tysta tiden

Det är så fint att få bara vara ibland. Att sitta tillsammans och bara prata. Eller inte prata. Bara vara. Andas. Känna in. Landa. Det är något jag plötsligt känner mig bekväm med. Det behöver inte pratas. Det kan vara skönt med tystnad.

När vi körde ut mot Ängelholm i helgen insåg jag precis detta. Att vi satt tysta i bilen en längre stund för att sen berätta för den andre vad vi tänkt på. Kanske var det en nyhet vi hört. Något vi sett i vårt flöde. Information som kan vara helt orelevant egentligen men ändå ganska kul att prata om. Eller så är det kanske något vi funderat på. Som hur vi ska lägga upp veckan och alla de små måsten som faktiskt finns. Det är spännande med tystnad. Det är ju aldrig riktigt tyst. Alltid något intryck. Svårt att få tid att liksom bearbeta och reflektera över allt som händer i världen. 

Vi lyssnar inte på musik i bilen så ofta. Det blir podd eller dokumentär och den senaste tiden har vi lyssnat på Dumma människor (Spotify) där de båda poddarna diskuterar varför smarta människor gör så dumma saker. Som att inte lyssna. Som att missa att landa. Inte bearbeta saker. Och varför vi ibland har så bråttom att gå vidare, hitta nästa sak att göra. När vi kanske skulle må bra av att bara vara.

Att åka iväg på solsemester är mitt bästa sätt att bara vara. Ligga i en solstol med en bok. Inte behöva fundera på disken, middag, tvätt eller gräsklippning. Att bara få vara i nuet istället för att planera för en miljon olika saker som kan hända. För där är jag annars en expert utan dess like. Katastrof på ingång? Jag har tänkt igenom det mesta för de flesta scenarion. Otroligt jobbigt. Men jag vet också hur jag ska packa en överlevnadsväska och var jag skulle gömma mig om det skulle komma en massa onda gröna män från Mars eller USA. 

Ska försöka ge mig mer tid att bara vara i år. Inte vänta till det är semester eller långledigt. Låta hjärnan få pausa en onsdag kan vara nog så viktigt för att hålla sig sund. 

Helgens härligheter

Vilken helg! Vilket mys!

Lördagen var kanske inte den gosigaste egentligen. Vi var duktiga och fixade med tvätt, julpynt som skulle ner och Henrik behövde fixa en drös offerter till sina kunder. Men på kvällen åkte middagskläderna och sminket på – vi åkte till Ängelholm för att förfira Henriks namnsdag som var på söndagen. Vi gillar ju Pinchos så det blev en runda dit. Men nej – nu har vi gett Ängelholm två chanser och vi har väl känt lite jaha båda gångerna. I lördags var det fullt till sista stol och vi satt mellan två olika par på höga stolar med ett ostadigt bord. Inte som bäddat för lugn och romans så att säga. Tyvärr. För det är enkelt att parkera i Ängelholm. Och vi gillar ju Ängelholm. Bra stad. Bästa människorna.

Det är lite trist när en sittning som man vill ska vara i två timmar blir snabbspolad för det är så stressig miljö. För maten är ju god. Drinkarna är ju smarriga. Personalen är trevlig. Men nej, det funkar inte för mig. Jag blev riktigt dålig senare på grund av att jag slängde i mig maten. Men men. Vi får åka till Helsingborg i fortsättningen. Eller hitta en annan bra och mysig restaurang med bra vegetariskt utbud  i Ängelholm.

Söndagen bjöd på namnsdagsfrukost (på sängen), solsken och en tur ut till Vejbystrand för att mysa med lillebror, Emma och fantastiska lilla Nathaniel som var i Sverige på snabbvisit. Så kul! Nathaniel fick sin julklapp och ja, lådan var åtminstone intressant haha. Svårt det där med presenter till en 1-åring som bor på andra sidan jorden. Eller i storstaden för den delen. Hittar ofta mycket fint jag gärna skulle köpa men jag får ofta backa – hur mycket saker behöver ett barn egentligen? Och vad är bra för barnet? Jag vill köpa ordentliga saker i trä men det kanske inte är lika kul som en röd brandbil med blinkande lampor 😉

Kul att jag faktiskt hade med mig kameran ut till Vejby men inte tog ett enda kort. Nåväl, tur att Emma förevigade oss lite iaf 😉

Nu får vi vänta till Augusti innan de kommer hem till Sverige igen. och jag drömmer så smått om att åka över till dom nästa år. Eller egentligen – jag hade gärna åkt nästa vecka. Bara de där semesterdagarna som saknas faktiskt.. Och kanske lite fickpengar haha. 

 

 

 

Förändringar

Helg. Lördag. Ledig dag. Sovmorgon. Som jag älskar dessa ord och allt de innebär. Även om jag nu för tiden gärna vaknar tidigt och är igång hela dagen. För de lediga dagarna är ju på tok för få! 

Det är lite lustigt hur det har ändrats, det man ser fram emot. Förr var ju en perfekt fredag en kväll ute med massa folk, kanske lite snacks och ofta en hel del vin. Vilket såklart påverkade hur lördagen blev haha. 

Nu är en perfekt fredag helt plötsligt ett gött träningspass, lite go mat med massa grönt och en film klädd i myskläder. Och det är ganska skönt att vara i säng senast 10 liksom. Sen gör det säkert mycket att vi faktiskt inte dricker alkohol alls i princip. Det gör ju att småätande och längden på kvällen minskar upplever jag. 

När hände detta? Hur hände detta? Är jag gammal nu? Eller bara lite vettigare? Oavsett orsaken så är det väldigt skönt att känna sig så här.. Lugn. För det är ju just lugn och trygg jag känner mig. Mitt behov av att vara ute och flänga kanske går hand i hand med just dom känslorna? Även om jag kan längta efter en riktigt lång natt på dansgolvet med allt som det innebär. Som baksmälla, trötta knän och en öm rygg haha.

Jo, jag har nog blivit gammal 🙂 

I helgen får vi ses igen

Så. Lillebror och frugan fick ju jobb och skaffade hus (!) där borta i det förlovade landet. Tusan också haha. Nu kommer de ju stanna kvar där och bo och ha sig. Det är ju jätteorättvist! Jag vill ju ha dom här i Sverige. Men samtidigt – det blir ju väldigt kul att hälsa på när det sparats ihop till en resa. För ska vi flyga i 12 timmar vill vi nog stanna en vecka eller två. Och såklart – med lite mer tid på plats kan vi också se mer och kanske åka runt lite i det där stora landet. USA alltså. Det är stort. Galet stort.

Jag fick ju möjligheten att åka dit när de gifte sig, en helt fantastisk resa som jag verkligen önskar att jag kunde göra om. Hela området var ju magiskt fint och eftersom jag inte såg några vilda djur (förutom fåglar då) så vill jag ju dit igen. Jag vill se en tvättbjörn! De är ju världens sötaste små tjuvar haha. 

Bilden kan innehålla: 3 personer, personer som ler, personer som står och utomhus

Vi tror inte det blir en resa i sommar – det har vi inte tid med som det känns nu – men kanske nästa sommar? De kommer ju hit till julen 2020, vilket ifs är om typ ett år så det är en bit in i framtiden, och sen blir det nog bröllop för en släkting sommaren 2021.. Hmm de kanske är här lite längre då?. Ja ialla fall, till USA vill vi. Till stora träd, lillebror och hans familj, fin natur, stora vägar och massa neon. Kul kombination liksom!

Men i helgen – då är de i Sverige. De landade nog redan igår men vi hinner inte träffas innan söndag men då! Då ska det kramas och mysas med N som hunnit fylla 1 år. Herre min skapare vad tiden går. Syskonbarnen är ju snart vuxna. Voine voine.

 

 

Snart dags igen

Bilden kan innehålla: hav, vatten och utomhus

TANTHELG PÅ SPA!

 

En helg med tanterna och allt som hör till (bubbel, skratt och massa massa prat om allt). Undrar om Fia kommer ha med några nya snacks detta året. Förra året hade hon med sig linsbågar med ostsmak. Jag som alltid varit avskytt ostbågar blev lurad (ja det är min story and I´m sticking to it) – och nu är jag helt såld på dessa förbaskade bågar. Linschips och linsbågar – det är så gott. Och jordnötsringar såklart men det är sen gammalt. Tur att vissa saker faktiskt inte är vegetariska annars hade jag behövt jobba lite hårdare på min karaktär alltså haha 😀

Sen månaden därpå är det dags för kärlekshelg på spa. Guuuud vad jag längtar efter båda helgerna haha.

När jag och Henrik åker iväg är det lite annat tempo om vi säger så. Mer fokus på att sova länge, läsa i loungen, sitta och äta länge länge och bara njuta av att få rå om varandra. Vi håller oss säkert till det alkoholfria även i år – det var så bra utbud så vi saknade inte alkoholen en enda gång. Eller jo – det gick inte att få alkoholfritt nere i själva spa-avdelningen. Men vanligt bubbel och vin gick att få tag i. Lite trist men jaja, vatten är ju väldigt gott också haha. Funderar på att boka in en behandling, kanske finns något för par? Hmmm det vore ju väldigt mysigt. 

 

Det kommer över mig ibland..

Ibland blir det lite grått. Grått i sinnet. Grått i tankarna. Jag säger grått för det blir ju faktiskt aldrig becksvart längre. det blir grått. Mindre grått ibland – nästan vitt. Mer grått nån gång – så där grått som det är en regnig eftermiddag i november. Men jag vet att det gråa kommer lösas upp. Vinden kommer blåsa bort molnen som just där och då känns betongtunga. Vinden styr bort det tråkiga så solen kan skina igenom igen och humöret kommer vända till det bättre. Jag vet det. 

Bildresultat för grey

Därför kan jag tillåta mig själv att faktiskt bli lite ledsen ibland. För jag vet att det går över. 

När jag mådde som sämst var jag rädd för att bli ledsen, för att känna in de där lite mindre glada nivåerna. För det kändes ju som det skulle ta över helt då. Jag skulle aldrig bli glad igen om jag tillät mig att bli ledsen eller må lite dåligt en stund. Ner i gropen. Hopp ner bara. Ingen livlina. Ingen stege. Inget solsken för dig inte lilla deppo. Ja, så kunde det verkligen kännas. 

Den där gropen alltså. Fan vad den var obehaglig. Jag var så rädd för den. Den skulle ju sluka mig hel så fort den fick chansen. Som jag balanserade längs kanten. Höll mig uppe. Höll mig i solen. Till den dagen då jag snubblade till. Inte orkade hålla balansen längre. Och jag föll ner i gropen. Den mörka, kalla, sollösa gropen. Det var verkligen svart där nere. Inte grått. Inga nyanser av grått, oavsett hur mörka eller djupa, kan jämföras med det svarta mörker jag möttes av när jag inte orkade hålla mig uppe längre. 

Det visade sig att gropen var ganska mjuk. Jag landade varmt. Inte hårt som jag trodde. Men det var tufft. Och jag kände sån skam över att inte orka stå emot längre. SÅ SVAG! Hjärnan alltså. Som den kan spöka med oss. 

Bilden kan innehålla: möjlig text som lyder appy

Igår var det grått. Grått grått grått. Och när jag körde hem från jobbet i regnet kände jag att nej. Nej nej nej nej. Detta är inte jag. Jag vill inte vara grå. Jag vill vara gul som solen. Lila som liljan. Grön som skogen. Blå som violen. Men jag tillät mig att vara lite grå där ett tag. Sen tränade vi. Satsiken vad det sved i musklerna. Men när vi var klara var jag mycket mindre grå och mycket mer som en prisma i ljuset. Det fanns hopp!

Sen att jag inte orkade träna ordentligt på morgonen och bröt ihop över hur min kropp sviker mig är en helt annan sak. Då var kramen och kaffet det enda rätta. Ibland behöver man lite extra värme för att orka blomma ut.

Bildresultat för hug