Morgonmys

Oavsett årstid eller tid vi vaknar så är stunden med morgonkaffet lite heligt. Att sitta ner en kvart och njuta av kaffet och varandras sällskap är en väldigt bra grund för dagen. Vi pratar om drömmarna vi haft under natten, möten som ska göras under dagen och hur vi mår över lag.

Så här på hösten tänder vi massa ljus och låter skallen få lugn och ro innan hetsen drar igång. Och för mig är detta väldigt bra. Jag får vakna i min takt, jag får möjlighet att ventilera sånt jag tänkt på och jag får njuta av kaffet. Inga ljud. Inga starka ljuskällor. Bara lugnet och kaffet. 

 

Posted in Uncategorized | Leave a comment

#soberoctober

I augusti tog vi vårt sista glas vin uppe i Stockholm. Det var precis efter vi sett Pink och vi hade njutit till fullo hela kvällen. God mat, god dricka och sen en fantastisk konsert som gav oss så mycket wow-känsla och glädje. Vi drack vårt bubbel och bestämde oss för att vara nyktra.

För på semestern blir det lätt ett glas lite väl ofta – även om vi faktiskt drack väldigt lite i förhållande till förra sommaren när allt var kaos. Men det är ett annat inlägg.

Nu har vi varit helt nyktra i två månader och vi fortsätter in i oktober med #soberoctober. Det är inte på något sätt jobbigt eller tråkigt, det är helt klart en vanesak att dricka eller inte dricka. Tror vi sagt att det vore gott med ett glas vin, jag vet inte, kanske två-tre gånger på dessa veckorna. Och sen tänker vi inte mer på det och – poff – så är det en ny dag och vi överlevde utan vinet haha.

Vi har ifs inte blivit ”utsatta” för så många tillfällen där alkohol är normen men vi har ju valt bort alkohol de gånger vi varit ute. 

Nåväl, vi fortsätter som sagt in i oktober och jag ska försöka få till en timmes rörelse varje dag också. Behöver inte vara det svettigaste eller tuffaste passen, en timmes promenad är också rörelse. Mitt problem just nu är att jag är så trött! Delvis för att det är höst och jag vill mysa i soffan, delvis för att jag tar antihistamin mot mina nässelutslag som blommar upp som gubben i lådan. Jag som aldrig haft utslag i vuxen ålder ser nu ut som ett prickigt smörgåspålägg. Och det kliar! Det kliar något galet mycket ibland. Och det i sig gör mig trött också. Kul kombo helt enkelt.

Jag vill mest sätta mig i soffan med mjuka kläder, kanske en filt, och äta chokladpudding. Jag är helt koko i chokladpudding just nu, det är ju så gott. Och jag mår inte helt illa av det så det är ju en bonus. 

Så egentligen borde jag ha med en sockerdetox i mitt soberoctober. Men det känns svårt. Riktigt svårt. Om man inte får äta rawfood under en sockerdetox. Det går ju att göra riktigt goda kakor och godisar på dadlar..

 

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Hemmakär

Jag har blivit väldigt väldigt hemmakär. Alltså lite problematiskt hemmakär. På en nivå att jag faktiskt inte vill göra så mycket mer än att vara hemma haha.

Missförstå mig rätt – jag har så kul när jag är iväg med vänner eller om vi är hos familjen och hälsar på. Men en perfekt kväll med Henrik innebär i praktiken alltid att vi är hemma.

Jag kan klä upp mig, fixa frissan och allt det som jag ändå skulle gjort för en utekväll. Men vi är hemma. Där vi kan prata om allt. Där vi kan lyssna på det vi vill. Kanske spela spel eller lyssna på en podd till efterrätten. Jag älskar helt enkelt att vara hemma

Och detta är ett ganska nytt fenomen för mig. För innan, back then, då kröp det i kroppen om jag inte fick komma hemifrån ofta. Bort från byn. Bort från bostaden. Många gånger, tyvärr, bort från människorna jag hade i mitt liv. Det gick liksom inte att tänka ordentligt i hemmet. Det gick inte att vara en fri individ med egna tankar. Väggarna var för nära, taket var för tungt,golvet blev som ett klister som gjorde mig långsam. Att komma bort, komma ut, var det som fick mig att hämta kraft.

Nu är det nästan tvärtom. I huset kan jag andas. Jag kan tänka fritt. Jag kan dansa och sjunga, skratta och gråta. Jag är fri.

Och det är helt fantastiskt. 

Posted in Uncategorized | Leave a comment

När kroppen bråkar

Ibland blir det inte så kul. Idag är en sån där o-kul dag. Hela kroppen verkar strejka och jag kan inte göra så mycket åt det.

Eller vad sägs om en den roliga kombinationen feber, nässelutslag, mensvärk och en visdomstand som bråkar. Kul eller hur? Haha, nej tack och lov finns det ju tabletter men ack alltså. De har slagit ut mig totalt idag.

Jag fick kortison mot utslagen sist men de hjälpte inte så mycket upplevde jag, och ja hur bra är det att äta kortison egentligen? Inte helt bra. Då denna rundan fick jag ist en receptbelagd antihistamin mot klådan. Och den hjälper nog lite. Men dåsigheten läkaren varnade kom som ett brev på posten. 

Kaaaaanske för att jag tog tabletten tillsammans med två naproxen mot mensvärken haha. Voine voine vad min skalle blev tung. 

Men jag var ifs smärt och klifri i några timmar – alltid ett plus. Dock kan jag inte ta den mängden imorgon om jag ska jobba. Och det vill jag nog ändå försöka göra. Kostar på tok för mycket att vara sjuk.

Tur att jag fick mysa ordentligt med Henrik innan han åkte till jobbet idag. Älskar våra morgonrutiner.

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Då provar vi igen..

Det tog ett tag men nu är jag nog redo igen. Redo att skriva. Redo att ventilera. Redo att skrika när det behövs. 

Men framför allt är jag redo att leva fullt ut. Helt och äkta. Totalt och galet. Precis så som det ska vara. 

Kommer jag skriva om den svåra tiden? Kanske. 

Kommer jag vara öppen om hur det var då? 

Antagligen inte. 

Fokus är på nutid och framtid. På vardag och drömmar. 

Hörs snart igen! 

Posted in Uncategorized | Leave a comment