Ack Värmland

I helgen var vi uppe i Värmland igen. Som jag älskar Värmland. Tänk att jag aldrig satt min fot där innan förra sommaren, helt galet hur snabbt en kan hitta en plats som känns helt hemma – även om det nu inte är hemma.

Varje gång vi är uppe i Karlstad så mår jag så gött. Jag älskar stadskärnan, den är så levande. Jag fascineras över skogen – den är ju där! Det är inte björkar överallt haha, det är ju riktig skog!

Och det är något med luften. Den känns lättare på något sätt. Även förra sommaren med värme utöver det normala var luften härlig. Inte så tung och klibbig som den gärna blir annars. Ja, jag trivs i Värmland. 

Helgens mål var att åka tåg. Inte bara tåg, ångloksdrivet tåg av modell äldre. Något Henrik älskar. Resan gick längs med Fryken så det var ju lite i hans gamla trakter vilket var helt underbart. Att få se var han hade kompisar, var de bodde, var söndagsskolan låg och var han cyklade för att bada på somrarna. Det är något väldigt fint och magiskt över att dela den typen av minnen för varandra. Precis som vi cyklat runt i Vejbystrand och jag visat var jag hängde, var jag gick på lekis och i skolan. 

Den här resan har vi planerat ett tag, just ångtåg kör ju inte runt i Sverige hela tiden. Det är ett fåtal som finns på järnvägsmuseum runt om i landet som lånas ut till resor som denna. Detta tåg kom från Gävle om jag inte mins helt fel. Tåget vi ska åka med i november är nog från Ängelholms järnvägsmuseum – och det är ju där vi ska åka. Förra året åkte vi, men då i 3:e klass. NEVER AGAIN sa vi då. Och så fick Henrik biljetter till 1:a klass av mig nu när han fyllde år. Mycket mer rimligt haha. För när vi nu åkte i Värmland åkte vi i 2:a klass. And let me tell you – det var nice! Vilka stolar alltså. Kunde somnat om det inte vore för den fina naturen som jag inte ville missa en sekund av. Wow. Bara wow.

Under helgen fick vi dessutom möjlighet att träffa Henriks familj och släkt och självklart blev han firad av syskonen. Väldigt mysig förmiddag med go frukost och lite fika innan vi var tvungna att åka till vår övernattningslägenhet och städa efter oss.

Man borde helt klart fika efter frukost lite oftare. Bra sätt att avsluta morgonen och inleda dagen liksom – en liten sockerchock som håller en vaken fram till lunch 😉

Jag längtar till vi ska upp igen, det är något magiskt med våra resor dit. Att packa bilen, välja podd eller dokumentär, skratta och prata under tiden. Vi analyserar världen, omgivningarna och lär känna varandra så mycket bättre under de här resorna. Eller ja, djupare. Det är något magiskt med bilresor helt enkelt. Nästa runda blir över jul, min första som jag inte firar med föräldrarna. Och vi ska bo på hotell. Stora förändringar för en traditionsnörd som moi haha. 

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Naturen runt hörnet

Runt knuten från jobb finns det skog och natur. 20 minuter på lunchen gör underverk för kropp och knopp när det går i ett inne på kontoret. Bara komma ut, andas, känna skogsdofterna och få lite sol i ansiktet gör ju att man orkar lite till. 

Samla kraft utomhus är helt klart underskattat. Så många år jag fnyst lite åt hela grejen att gå ut och gå – hur kul är det egentligen? Men jag får nog vika mig här, det är ganska nice att komma ut, känna den kalla luften mot kinderna och andas in den friska energin som finns i skogen. Och hemma också för den delen. Vi är ute och går en hel del, ibland bara runt kvarteret men oftast lite längre rundor på minst 30-40 minuter. Att komma hem från jobb, ta på sig bra skor, dra på sig mössan och sen gå en runda innan det ska fixas med matlagning, plugg, städning och allt annat vuxentrams man måste hålla på med 😉

Ut och gå. Det kommer du må bra av!

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Allt jag inte är längre

Nu kanske jag låter helt fjompig (det är ett ord!) men ja, jag älskar att prata i telefon med Henrik när vi kör till (och från) jobb. Det är lugnande på något sätt och tar bort lite av ”sorgen” jag känner när vi nuförtiden kör till olika arbetsplatser. Det är fint tycker jag. 

Nåväl, idag när vi pratade cyklade en unge på max 12 år ut i en korsning – utan att se sig för och utan hjälm och reflexer. Hade det varit lite mörkare hade jag knappt sett honom när han hade mörk jacka, mörka byxor och huvtröjan upp över skallen. Jag fick lite högre puls där helt enkelt. Och då började vi prata om just säkerhet och vad vi fick – och absolut INTE fick- göra när vi var barn.

Jag skulle ha hjälm och reflex. Inte hålla på och släppa styret och tramsa utan, ja, cykla som folk haha. Henrik sa detsamma – reflexer och hjälm var ett måste för att få sticka iväg till skolan eller kompisar.

Och jag vet inte hur vi kom in på det men vi började prata om hur vi var som 12/13- åringar. Och nu när jag ser tillbaka på vad jag gjorde då så blir jag faktiskt lite.. Ställd är nog ordet.

Jag minns mitt första halsbloss på vägen till fritidsgården i Vejbystrand. Jag minns dock inte första groggen eller cidern – men jag vet att jag druckit när jag mötte Arvid -då var jag 12, skulle väl fylla 13. Jag åkte ju till honom i Helsingborg med jämna mellanrum då. Det var buss och tåg. Helt själv. Utan mobil. Det gick oftast bra..

Jag minns inte när jag mötte C & co (the bad-boys of Vejby) eller hur jag hamnade där – jag har svaga minnesbilder men inget så specifikt. Men jag var ju där rätt så ofta. Alltid efter skolan. Ibland innan. Ibland när jag skulle varit i skolan (hosthost). Och folket jag hängde där med var kanske inte de stabilaste. Och var vi inte hos C satt vi hemma hos någon och rökte. Drack kaffe. Pratade väl skit om någon annan eller om skolan. 

Jag minns den tiden som så tudelad. Jag kände mig inte hemma någonstans, jag kände mig lite utanför oavsett grupp och det var först när jag träffade Karin som jag fick en sån där vän som jag visste var äkta. Och då var vi kanske 14-15? Det är 20 år sen och hon är fortfarande en av de viktigaste personerna i mitt liv. 

Jag inser nu hur jag försökte tvinga in mig själv till att bli något jag nog inte mådde så bra över. Jag ville vara dansaren Cecilia men var inte tillräckligt poppis för att få hänga med dansarna efter lektionerna. Jag ville vara bad-girl Cecilia men var inte villig att göra tillräckligt mycket dumt för att få hänga med de tuffa. Jag ville vara punkaren Cecilia och lyckades väl ganska bra med det ett tag – det var mycket nitar, säkerhetsnålar och svart kajal där ett tag. Men där var jag ensam deluxe i en by där alla skulle rösta på moderaterna och var stöpta i samma blonda form som Brittan och gänget. 

Det som var jobbigt under den här tiden var att mitt egenvärde var i princip noll. Jag kände mig fejk, falsk och inte värd att älska. Mitt självskadebeteende var, när jag ser tillbaka på det med nyktra ögon, helt galet egentligen. Jag skar mig, brände mig, rökte, drack och använde substitut för att slippa känna. Jag ville ju inte dö – jag orkade bara inte leva. 

Och tyvärr kom det självskadebeteendet tillbaka i (många) omgångar under åren.

Nu mår jag bra. Jag känner mig stabil och älskad. Jag känner mig värd att älskas – och jag tror mycket av detta är tack vare Henrik faktiskt. Jo, jag har jobbat MYCKET med detta själv, men med Henrik har jag en person jag kan prata med som hjälper mig nysta i alla känslor. Han var ju inte där när jag genomlevde allt detta så han kan ställa de objektiva frågorna och ge stöd och trygghet på ett sätt som andra, som känt mig länge, inte kan. För då är deras tankar och råd baserade på hur DE kände och upplevde tiden. Flummigt men sant.

Jag mår bra för nu är jag kort och gott Cecilia. Jag är mig själv. Jag är den jag vill vara.

Och jag vet att när jag nu strävar efter att bli en lite bättre individ så är det utifrån vad JAG vill, inte för att jag vill passa in i en grupp eller sammanhang  där jag i slutändan kommer må dåligt. 

Det är en skön känsla kan jag berätta 🙂

 

 

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Vad är målet?

När jag skriver så har jag ofta något jag behöver ventilera. Behöver inte vara något stort eller livsavgörande, det kan vara att jag helt enkelt upplevt något jag vill dela med mig av. Smått och stort, tråkigt och kul, tungt och lättsamt. Det är ju det som är så fint med att få styra sina texter och sin domän – jag bestämmer när och vad som sägs och skrivs.

Bildresultat för writing

Att skriva såhär är ju som att ha en dagbok, en ventil och en plats att kunna gå tillbaka till för att minnas vad som hänt. Därför är jag lite ledsen att allt på min förra blogg är borta – allt på grund av helt onödiga orsaker. Dumma anledningar som jag borde stoppat men inte orkade ta fajten över. 

Över 10 års skrivande -borta.

Bilden kan innehålla: 1 person

Allt från operationer och livsförändrande ögonblick till skilsmässor och svåra val – allt stod där. Jag skrev om mina lyckliga stunder och om mina mörkaste dagar när jag inte orkade göra mer än att andas. Allt det där – alla bilder och minnen som jag inte sparade på andra ställen för jag (dumt nog) tänkte att de var trygga på bloggen – borta. Jag hade en del av blogginläggen med lösenord, där la jag upp bilder på min resa efter operationen och skrev om hur jag mådde. Det är 10 år sedan och jag minns det knappt. Jag minns smärtan. Oron. Illamåendet och all yrsel när jag försökte för mycket för snabbt. Jag minns första julen när jag grät för att jag inte klarade av att äta utan att må dåligt. Och jag minns hur jag rasade i vikt. Och hur jag hela tiden tyckte jag var för stor. Även när jag var som smalast med en fjantig vikt på 64 kilo till mina 175 cm och hamnade på sjukhuset så kände jag mig fet – hur sjukt är inte det?

Bilden kan innehålla: 2 personer

Men allt det positiva då – alla vardagliga handlingar som fick mig att orka? Nej, sånt minns jag inte. Och det gör mig lite ledsen. För det är ju delar av alla upplevelser som formar hur man blir som individ. Hur jag möter världen och framtiden. 

För jag hade ju uppenbarligen väldigt kul också, både på scen och bakom haha.

Ingen fotobeskrivning tillgänglig.

Det ska inte få hända igen. Nu äger jag min plattform (med hjälp från Otto som är min support) och jag styr över vad som kommer hända med den.

Jag styr över mina ord!

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Äntligen födelsedag

Idag fyller han år. Han den där jag älskar så otroligt mycket. Han som får mig att skratta till jag har ont i magen och tårarna rinner. Min Henrik. Min fantastiska Henrik. 

Självklart väckte jag honom med kaffe och kaka, ballonger och sång. Och paket. Men mest fika haha.Eller ja några paket blev det. Sen innan har han fått en klocka och biljetter i första klass på ett ångtåg som vi ska åka i november. Sen fick han lite hudvårdsprodukter, en tröja och slipsnål/manschetter i fint Doctor Who tema. Lite nördigt men ja, det är kul med nördiga saker! 

Hade dessutom en sån där ”rolig” morgon där allt gick emot mig. Jag välte kaffekokaren med vatten och allt! Bara det alltså haha. Att försöka vara effektiv och tyst är inte en bra kombination halv 6 på morgonen. Men men, en handduk och nytt vatten så blev det kaffe idag också. Tur det 😉

Nu blir det jobb och sen födelsedagsmiddag ikväll. Grattis på födelsedagen älskling <3

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Helgens bestyr

På onsdag fyller Henrik år och vi bjöd därför hem mina föräldrar och hans bonusfar på fika igår (söndagen). Jag gick all in (typ) och gjorde en tårta helt från grunden. Bottnar och allt. Lite av ett meck men det gick ganska bra. Och de blev väldigt goda.

Tårtan var en klassiker med sylt, vaniljkräm och massa grädde. Och en hel del bör och pynt såklart 🙂

Ganska nöjd med resultatet. Hade nya spritsar som jag fick prova och jag blev väldigt positivt överraskad. Ska dock köpa hem några mindre också så detaljfix blir lättare att göra. Det är ju kul att baka och kul att piffa! Mindre kul att jag tog exakt noll bilder på Henrik som firades men ett tiotal på Ian som åt tårta och tittade på tecknat haha. 

Nåja, får väl trösta mig med att den riktiga födelsedagen inte var igår så jag får chansen att ta bilder på onsdag istället haha. 

Lördagen då. Jo jag pluggade en hel del men inte alls så mycket som jag borde. Var så trött. Tror det är antihistaminet som jag tagit mot nässelutslagen som gör mig trött. För när en vaknar och är trött och känner sig bakis utan att ha druckit en droppe, då är något fel. Och så känns det lite orättvist haha. Men jag fick skickat in mitt PM iaf även om jag nog hade gjort ett mycket bättre jobb om jag hade haft minsta fokus. Nästa får jag helt enkelt göra dubbelt så bra 😉

Blir så svårt att motivera sig själv när en mår så. Jag hittade väldigt mycket annat att fixa. Som att köpa blommor. Handla. Städa. Laga mat. Städa. Fika. 

Tur att Henrik behövde fixa med företaget så jag inte hade något val typ. Är ju sååååå tråkigt att inte ha någon att göra allt med så då kunde jag ju lika gärna plugga haha. Då fick jag iaf vara i samma rum och ja, det är ju mysigt att umgås även när man gör olika saker.

Nu ska vi laga mat och kanske hinner vi ta ett bad ikväll också. Var så fint i lördags kväll, var precis på nollan i luften och himlen var stjärnklar och helt fantastisk vacker. En sån lyx att kunna njuta av det så här i oktober. Snart får vi dock tömma den och ta in, plast och minusgrader är inte vänner tyvärr. 

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Bättre sent än aldrig

5 år efter sista kursen tog jag mig då i kragen och begärde ut min examen.

På tiden så att säga. Och det tar ett tag att få ut sin examen. Så pass lång tid att jag började undra var den tog vägen. Och så igår låg den där i brevlådan. Och jag blev så glad att jag nästan blev tårögd. För det visar på att jag faktiskt gjorde något under mina år i skolan. Att jag har något mellan öronen.

Jag blev glad och pepp. Så pepp att jag rev av 60 minuters träning utan problem trots att jag känt mig trött och seg under dagen. Idag är kroppen öm och trött men oj så gött. Hoppas hitta ork och tid till ett pass idag med.

Det är fördelen med gym hemma – har vi 20 minuter över kan vi bara slänga på oss ngt skönt och köra lite träning. Det behövs så lite för att få till träningen hemma. Och det blir lättare av när det är färre ”hinder” mellan tanke och handling. 

Nu ska vi dock åka och handla lite onyttigheter – imorgon ska vi fira Henrik lite och så ska det bjudas på tårta. Viktigt att ha balans i livet. Träning och tårta. Plus/minus noll typ 😉 

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Den där kärleken

Ja det låter fånigt. Ja det är fånigt. Men jag vågar vara lycklig igen. Det känns i varje cell i kroppen, pirret och lyckan. Den är alltid där.

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Höstens måsten

Igår kom vår tapet äntligen hem. Men vi var så trötta att vi har inte ens kollat så det är rätt tapet. Eller rätt antal rullar.

Tänk så är det fel.. Voine voine, det orkar jag inte ens tänka på nu.

Vi har köpt hem Anna i grönt från Boråstapeter. Så vacker och så lantlig. Kommer passa perfekt i vårt matrum tillsammans med vit bröstpanel, vita vitrinskåp, Henriks fina kökssoffan från hans mamma, massa massa massa gröna växter och ljuslyktor. Ja ni hör ju, jag har redan inrett hela rummet i skallen. Och så in med tavlorna vi redan har i rummet men med nya ramar – det kommer bli så fint och ombonat! Oohh vad jag längtar. 

För några veckor sedan lyckades vi få tag i ett fint runt bord som passar helt fantastiskt bra in i rummet. Nu ska jag bara få ork att fixa till stolarna från Henriks mamma så de inte flagnar av sig så fort det kommer en vindpust. Gamla finna pinnstolar med rund rygg – så fina. Dessutom hade vi turen att komma över en helt fenomenalt fin lampa för ett tag sedan – var en väninna till mig som sålde den perfekt lampan för både rummet och huset. Gammal och fin stil med möjlighet till levande ljus – ja ni hör ju! Jag är så pepp på att få ordning på detta rummet. 

Det blir det första vi gör om ordentligt i huset – köket har vi målat vitt och jag ska försöka få till den där orken och måla allt kakel grått snart. Just nu går det i alla möjliga färger som säkert ska påminna om den spanska eller franska landsbygden. Inte helt i vår smak tyvärr.

Sen blir det vardagsrummet som ska få sig en makeover. Även där blir det bröstpanel och ny tapet men här kommer vi nog ha en enfärgad lite mer dov tapet åt det beige/ljusblå hållet. Vill ju ha en tapet som utstrålar lugn, värme och harmoni men som fungerar med både vita spetsgardiner (vår och sommar) samt tyngre tyger med mörkare färger (hösten) och de röda spetsgardinerna som åker upp till julen. Gud vad jag älskar detta – att få skapa ett hem i ett hus. Vårt hem. Vår borg. Vårt slott!

Att planera inför livet på något sätt. För självklart har vi möblerat för att på bästa sätt få julgranen att vara i fokus de få veckor vi har den upp. Julen är vår tid om jag säger så (längtar väääääldigt mycket efter den också haha)

Julen 2018 <3

Men ja, nu ska jag bara hitta den där orken till allt. Senaste blodproverna visade på låga blodvärden (fortfarande) trots mina försök att höja järnet med massa grönkål, spenat och andra järnrika livsämnen. Får kanske bli att krypa till korset och ta tabletter igen även om det tar emot. Behöver ju orken för att.. ja orka med allt. Med jobb och plugg och renoveringar och fixande i huset så finns det inte tid för extrem trötthet eller förkylningar som annars går hand i hand med hösten. 

Hepp hepp – pepp pepp. Nu skapar vi ork. Med hjälp av kaffe 😉

 

 

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Något större

När jag vaknar på morgonen kommer jag in i den direkt, känslan av lugn och harmoni. Det kvittar hur natten varit, hur sömnen funkat eller när klockan ringer.

När jag vaknar är jag lycklig.

Det kanske har med åldern att göra. Att jag lärt mig vara lycklig.

Eller så är det för jag nu lever med en person som ger mig så mycket.

Mycket av sig själv.

Mycket kärlek.

Trygghet. Glädje. Energi.

Min fantastiska Henrik.

Posted in Uncategorized | Leave a comment